Trett..fört...fem...trettiofem

Jag är verkligen till åren kommen. Sitter och matar änder en lördagseftermiddag. Helt sjukt! Änderna bet mig i byxbenen. Kände lite Hitchcock-vibbar... Läste på Mackans blogg att jag inte är helt ensam om det.

Fuck you, fuck you very very much!

Någon gång ibland händer det. Man hittar ett album som är kanonbra rakt igenom. Det var ett tag sen sist jag hittade ett sådant album därför blev jag helt enkelt tokglad när jag häromdagen för första gången lyssnade igenom Lily Allen's nya "It's not me, it's you" som till och med (hur nu det är möjligt) är bättre än debuten "Alright, still". Även om albumet som sagt är kanonbra rakt igenom tycker jag ändå att tre spår sticker ut lite extra; Never gonna happen, He wasn't there och naturligtvis Fuck you. Köp detta album å det snaraste!!!