Barnlös, single och homo? Sist i kön!

Till att börja med vill jag tacka Åke, det är ju inte ofta man blir bjuden på en resa till NKPG. Vidare får jag väl be om ursäkt till alla mina vänner o bekanta som har "privilegiet" att vara gifta/och eller har barn. När jag flög idag blev jag tillfrågad om jag reste ensam, om jag hade en fru, om jag hade barn och slutligen legitimation. Jag fick boarda planet sist av alla, och sedan sitta en timme bredvid barnfamiljen från hell...

Hur fan kan det vara synd om barnfamiljer???

Mer en annan dag

Skoproblem

Det var en trevlig kväll i fredags. Hade tom kul på Backstage vilket annars inte är mitt favoritställe. Problem uppstod dock vid efterfestens slut då jag inte hittade mina skor. Av någon underlig anledning tog jag då helt enkelt Mathias arbetsskor och traskade hem i. Nåja, bättre det än att gå i strumplästen. Mina skor är dock i säkert förvar har Josefine meddelat. Jag ska strax ta en promenad till Mariehem och byta tillbaka skorna. Sedan är det tänkt att Rickard och jag ska käka lite gott och kanske ta en yatzy eller nåt kortspel och umgås lite.

What to do?

Fredag igen. Vad göra ikväll då? Hade tagit fel på datum för söt-Linus fest. Trodde det var ikväll, men det var inte förrän imorrn. Ser ut som jag har två aktuella alternativ. Antingen går jag till familjen Turesson och är social och tar några öl, eller så stannar jag hemma, lägger mig i soffan och glor på Let's dance... Eftersom jag är sugen på sällskap så lutar det åt alternativ nummer 1. Det värsta är att jag har noll lust att snygga till mig. Å andra sidan är det väl inget potentiellt ragg på festen så jag kanske kan gå dit lite halvsaggy. Har förresten en ursäkt att gå dit iom att jag borde lämna igen Nikki Sixx's "The heroin diaries" som jag lånat av fru Turesson. (inget ni behöver läsa, den var rena hästdyngan).

Äh fan, jag går dit, ska ta ett självporträtt, ladda mp3-spelaren med nåt bra och promenera till Mariehem. Får ju lite motion om inte annat. Dessutom var det längesen jag träffade Turessons och de andra.

Bye for now.

Stylar bögar bra?

Det sägs ju att bögar har en känsla för styling. De vet hur man ska klä sig, hur man ska föra sig, hur man ska se ut i håret... Jag lät en sådan (Marcus) fixa mitt hår. Jag är lite tveksam till hur sant det är. Kolla detta slutresultat. Vad säga? Rillo fixar mig snyggare.

Helg!

Fredag kväll och jag är socialt utsvulten. Tur att Johan har tid för mig ikväll. Denna vecka har jag knappt pratat med en enda människa. Några telefonsamtal, några nätkonversationer och en snabb ordväxling med en bekant på ICA, det är nog allt. Sällskap har jag dock haft av Sigge och Ludde. De har iofs varit hur gulliga som helst, synd bara att det är svårt att föra en konversation med två hundar. De står här bredvid mig för tillfället och ser bedjande på mig, det är nog dags för en liten promenad tror jag de försöker säga mig.

Magnus med noll koll undrade ju för ett tag sen varför inte någon svensk TV-kanal hade snappat upp Californication... ja då börjar ju fyran sända det några dagar senare. Det är väl det enda bra programchefen på den kanalen gjort i sin yrkeskarriär. Upptäckte för övrigt en serie jag smådiggade i veckan. The Class. En amerikansk (som alla andra) komediserie som inte visats i Sverige. Dessvärre blev det bara en säsong. Konstigt med tanke på att David Crane ligger bakom serien. Blev också riktigt glad i början av veckan då jag upptäckte att det blev en andra säsong av Jericho, hade nästan gett upp hoppet. Men men... Mirakel sker uppenbarligen. Nu återstår bara att hoppas att Hollywoods manusförfattares strejk är på G att få en lösning så att vårens DVD-kvällar räddas.

Nu blir det tvagning i duschen och sedan grooming. Måste ju vara riktigt snygg när Johan kommer.

Tystnad

Usch vilken vecka jag har haft. Har varit krasslig från och till sen nyår men i måndags kväll blev det riktigt illa. Kändes som om någon drog tusen taggtrådar upp och ner i min hals. Gick till läkaren på tisdag morgon och han konstaterade att jag hade en rejäl infektion som satt sig på stämbanden. Har fått proppa i mig medicin hela veckan och blev dessutom belagd med talförbud. Medicinen har däckat mig totalt, har varit konstant trött och varit i nån slags dvala, endast vagt medvetande om min omgivning. Att inte kunna kommunicera de ggr jag varit vaken har ju inte bättrat på det hela precis. Har nu äntligen piggnat till en smula och kan prata lite lågmält. Ska ta och få i mig lite mat för första gången på bra länge, minns inte ens när jag åt senast. Förhoppningsvis något muntrare inlägg nästa vecka.

Amen.

Typical sunday

Idag är det söndag. En typisk söndag. Sitter som bäst och funderar på vad jag ska ladda DVD'n med. Ligger efter i TV'serie-tittande. Borde kanske se på de sista avsnitten på säsong 2 av What about Brian. Borde också kolla klart på säsong 1 av The Riches. Känner dock mest för att se min favoritserie Scrubs. Det tråkiga är att jag plöjde säsong 1-6 dagarna innan julafton. Vad göra? Kan det vara ett av dagens i-lansproblem?

På tal om TV-serier så är jag helt såld på Californication. Varför har inte nån svensk kanal snappat upp den ännu? Well, well, den kommer väl så småningom.

Nåja, kort inlägg idag. Ska ta mig till köket och fixa en nättare middag åt Susanne, Fredrik och mig så att jag kan dåsa vidare i soffan, tittandes på någon av alla TV-serier som väntar mig.

Over and out.

In conclusion

Så var det 2008. Hade någon vag förhoppning om att jag skulle blogga varje dag detta nya år, men se, det sprack redan på nyårsdagen. Julen flöt förbi i ett rätt däst tillstånd. Det åts och det åts och det åts och det åts. Visst är det gott med mat i allmänhet och julmat i synnerhet, men varför detta överdådiga julbord? En fjärdedel vore nog. Det är ju dessutom så att julbordet har en tendens att sprida ut sig ända till nyår i och med att det ALLTID blir rester i överflöd.

Nåväl, maten var god som sagt. Spenderade en vecka i hemstaden Nyköping. Mestadels umgicks jag med min mamma och hennes sambo. Hann också med min käre far och min syster med familj. Har varit fruktansvärt roligt att få mysa med min senaste släkting; systersonen Charlie, 3,5 år. Vi connectar till 100% och han gillar mig som få. Vi har skrattat i kapp och dåsat i soffan.

Den 28 december blev det annat ljud i skällan. Herr Nilsson återvände hem till sin nya hemstad Nyköping i släptåg med herr R1ll0. Hämtade upp dem på Skavsta och körde dem i ilfart till Runebergsgatan. Köpte lite frukost åt dem, for hem till mamma, lämnade bilen, bytte till cykel och for tillbaka till Åkes lilla krypin. Där bjöds det på vin, skratt och spel i form av kort och yatzy. Lagom tipsy gav vi oss av till Birgers där vi roade oss kungligt. I alla fall jag och Rickard. Herr Nilsson var sin vana trogen och lämnade oss i sticket. Tur för Rickard att han var med mig, ty när Åke lämnat stället, tagit taxi hem, försjunkit i djup sömn hade det inte varit lätt för denne att hitta härbärge... Vi promenerade med bestämda steg till herr Nilsson och bankade i det närmsta sönder hans fönster i jakt på tak över huvudet. Inte vaknade han inte. Det gjorde däremot hans grannar... Det haglade några mindre vackra ord som jag så här i efterhand väljer att bortse från. En granne med vänligare sinnelag släppte till slut in oss genom porten, 5 minuter före den skulle låsas upp för resten av natten och dagen... Väl inne i lägenheten sov Nilsson fortfarande hårt. Rickard och jag roade oss lite på hans bekostnad (det tar jag en annan gång, se bilden) och softade en stund med lite spel innan vi, lugnare till sinnet, slog oss till ro.

Så var min vistelse i Nyköping på det stora hela.

God fortsättning på er alla! // manken